"Folk lämnar solstolarna, skuggorna från palmerna sträcker sig mot dem. Det är den tid på dagen hon uppskattar mest. De flesta har gått till hotellet, sorlet har avtagit. Servitörerna springer inte så hektiskt längre, de tar sig tid att prata och skämta sinsemellan medan de rengör och torkar disk och bord. Luften verkar renare och fräschare, havsbrisen sveper bort matos och cigarettrök, bara vågor och rasslande palmblad hörs. Han tittar rakt på henne med de nattsvarta ögonen när han bjuder in henne för en drink uppe på sin balkong. Hans djupa röst överraskar henne. "Då kan vi njuta av solen längre", säger han. Hon skrattar nästan högt, tittar glatt på honom. Åh, naturligtvis, solen. Han håller upp dörren för henne, ett ögonblick nuddar hennes kropp hans när hon passerar honom. I hissen tittar han rakt på henne, hon läser igenkänning i hans ögon, men han säger ingenting ..."
Läs även "Till din tjänst"
