"Vi hade båda kommit hem sent den kvällen. Vi hade ätit en lätt kvällsmat och diskat utan att växla många ord. Jag var lite frånvarande, de flesta av mina tankar kretsade kring mitt manuskript, som jag var på väg att göra klart. Jag var fortfarande inte så ouppmärksam att jag inte upptäckte att hon var mer rastlös än vanligt - lekte nervöst med besticken, gick flera gånger bort till fönstret och tittade upp mot den midsommarljusa kvällshimlen. Det var fullmåne. Månen sken gulvit och rund genom rutan och lyste upp den sida av rummet där ljuset från lampan inte nådde, med ett vitaktigt, nästan lätt demoniskt ljus. "Titta!" ropade hon. Till och med hennes röst hade förändrats. Den var djupare, lugnare. Oroande lugn. Hon vände sig mot mig och tog tag runt mitt ansikte med sina svala händer. "Det är dags!" sa hon kort. Hennes blick borrade sig in i min: "Res dig upp och klä av dig." Vad är det som sker och vart tar hon mig?" Läs även "Samma med en annan". -
